Gretli & Heidi är två lekfullt eklektiska svenska joddlardamer som påstår sig heta just så, men det råkar jag veta att de inte gör. Tydligen har de varit med i tv och allt möjligt med sina delvis hembyggda instrument, men det kände inte jag till. Vad jag gått miste om!
En rätt fånig joddlarvisa tonar över i ett säreget plingande och klånkande sammelsurium, där man blir osäker på var ironin slutar och kärleken tar vid. Eller är det fel fråga att ställa? ”Kärleksfull ironi” kanske är vore talande beskrivning. Snart har en seren vaggvisa tagit över med klockspel och ordlösa änglakörer, bara för att avlösas av en experimentell dragspelslåt värdig Lars Hollmer.
Verket kröns av en mikrotonal slagverksfest på stämda kristallglas och vad som låter som bordsur, köksredskap och möbler. Men klangerna är välljudande och för tankarna långt bort från Philemon Arthur & the Dung — snarare är det en förtätad postrock-stämning som byggs upp, fast utan rock.